|
Citat I sitt oförlikneliga bladverk som inte kan jämföras med några andra fruktträds öppnade aplarna med symmetriska avstånd sina stora, vita sidenblommor eller sträckte fram blyga buketter av rodnande knoppar. Det var på vägen till Méséglise som jag första gången lade märke till den runda skugga äppelträden kastar på den solbelysta marken och de immateriella guldtrådar som den nedgående solens sneda strålar väver in mellan bladen och genom vilka min far förde sin käpp utan att någonsin bringa dem i oordning.
Ur På
spaning efter den tid som flytt
av Marcel Proust, övers. Gunnel Vallquist 9 augusti 1936
I skymningen var jag neråt Mölna, du minns, där vi gick förbi när vi hade varit på Gåshaga. Jag går numera dit någon enstaka gång av speciella orsaker, är nämligen inte gammal nog för att ha tappat smaken för omogna äpplen och där finns en obevakad, oskött trädgård som man kan smyga sig omkring i när det blivit lagom mörkt. I dag fick jag tag i Oranie och Sävstaholm. Egentligen ville jag ha tag i Hampus som jag vet skall finnas men det är inte lätt att när man knappt ser äpplena mellan löven. Halvmogna äpplen är saftigare och har i min smak godare syra än mogna. Torra, mjöliga äpplen är det värsta jag vet. Dessutom spänningen med att ”palla”: en smula näring åt pojken i en. Ur brev från Gunnar Ekelöf till Maj Strindberg. Publicerat i Gunnar Ekelöf, en biografi av Carl Olov Sommar 15 september. Vi besökte i dag åtskilliga av de svenska, som här satt sig ned, vilka mådde mycket väl. En av dem vid namn Anders Rambo hade ett vackert stenhus 2 våningar högt, samt en stor trädgård där bredvid. Vi blevo allestädes mycket väl fägnade, och vistades över följande natten hos nyss nämnde Rambo. Vi kunde ännu ej märka det ringaste tecken till höst, mer än det, att åtskilliga frukter voro mogna, ty i övrigt stodo alla trän så gröna, och marken var så full med allehanda blomster, som här i Sverige vid midsommarstiden. (...) Trädgårdarna, där vi idag vandrat fram, hade ingen annan stängsel, än låga gärdsgårdar. De voro dock uppfyllte med allehanda sköna frukter. Vi blevo i början halvhäpne, när vår vägvisare steg över hägnaden in i en av dessa trädgårdar, och samlade åt oss åtskilliga behageliga frukter. Ännu mera ökades vår förundrarn, när vi blevo varse, att ägarne ej en gång brydde sig om att vända ögonen på oss. Vår följeslagare lämnade oss till svar, att de här ej äro så nogräknade om något litet frukt, som på många orter i världen, emedan de hava en så stor ymnighet därav. Vi märkte sedan mer än ofta, att de i Sverige och Finland äro mycket mera nogräknade om ett par rovor uti rovlandet än de här om de välsmakeligaste frukter. Ur Resa i Norra Amerika av Per Kalm Publicerat i boken Resenärer i Floras rike, Reseberättelser av Linnés lärjungar, utgiven av Biblioteksförlaget 1960 "Jag finner det tilldragande med en kvinna som är en dam", sa han och log mot henne förskräckligt blygt men alldeles otvetydigt och då for hon upp från stolen och sa att hon var så sugen på ett äpple så att hon kunde dö. På det kakelklädda golvet i förstugan låg små skrumpnande vinröda äpplen som sände en ljuvlig doft genom hela huset och till och med de ruttna äpplena fick en att längta efter äppelmos eller äppelpaj. Hon kom tillbaka med en skål full med äpplen, tog en liten kniv ur kökslådanoch skalade ett äpple och gav åt Jack. Så skalade hon ett till och satte sig sedan på andra sidan brasan, långt från honom. Ur Hem av Edna O´Brien, övers. Solveig Nellinge Jag kan också berätta om vilka fruktträd du gav mig i din välskötta trädgård när jag var liten, och bad dig om det en gång jag följt med dig hit ut. Vi gick genom lunden och du pekade och lärde mig namnen på alla. Tretton päron- och tio äppelträd fick jag, och även fyrtio fikonträd och femtio rankor med vin av sorten som mognar i i tur och ordning med alla slags druvor när, om vårarna, solskenet tynger ned dem från himlen. Sade Odysseus. Ur Sången om Odysseus av Homeros, övers.Tord Baeckström 30 september 1820 Lördag. Vackert väder. Strömberg var till staden, sålde 1/2 tunna bullerhus och 1/4 andra äpplen á 1 RD Banco för fjerdingen samt annat mycket mer. Ur Årstadagboken av Märta Helena Reenstierna Äpplen faller ner ur träden och knackar oss på axeln som för att säga något. Ur Astrakanerna, dikter på prosa av Marie Lundquist Den fina astrakan, jag Frida ger, den har jag tagit utav Höstens händer, och grann är himmelen som Frida ser, bak almens galler liksom röda bränder. Ur Frida sörjer sommaren av Birger Sjöberg -- All right, ta ett glas Sparkling Pompayne. -- Vad är det? -- En av Brotherhoods alkoholfria läskedrycker, log Ingleby. Tillverkad av finaste Devon-äpplen, med champagnens friska, svala bornyr. Motverkar reumatism, ger ingen berusningseffekt. Rekommenderad av läkare. Bredon ryste till. -- Det är ett förfärligt omoraliskt jobb vi har. Det är det verkligen. Tänk bara på hur vi förstör matsmältningen hos folk. Ur Mördande reklam av Dorothy L Sayers, övers. G K Näslund Trädgården som omgav det lilla envåningshuset var vidsträckt. Långa alléer med minst hundra äppelträd och otaliga bärbuskar korsade varandra. Täta bersåer av syrénoch jasmin voro placerade här och var, och en väldig gammal ek stod ännu kvar i ett hörn. Där var skuggigt, rymligt, och lagom förfallet för att vara stämningsfullt. ...... Nu fick han se på nära håll och upptäcka själv växtlivets hemligheter och skönheter, och den första våren var en underbar överraskningarnes tid. När jorden låg nygrävd med sin djupa svärta under äppelträdens vita och skära soltält, när tulpanerna lyste i sin orientaliska färgprakt, då tyckte han att det var högtidligt att gå i trädgården, högtidligare änpå examen och i kyrkan, julottan ej undantagen. Men härmed följde ett raskt kroppsliv. Gossarne skickades upp med skeppsskrapor att skrapa mossan av träden, de rensade landen och skyfflade gångarna. vattnade och krattade. Ur Tjänstekvinnans son av August Strindberg Jag längar hem till skogen. Där finns en stig i gräset. Där står ett hus på näset. Var plockas under träden så stora rosenhäger, var vaggar blåsten säden med sådant sus som hemma? Ur Hemmet av Verner von Heidenstam Ett folk utan ädlare frukter, utan behof däraf, utan kunskap därom, är ett rått folk. Olof Eneroth,
Sveriges förste pomolog (1825–1881)
Ingen av trädgårdens växter förenar i sig nyttan och skönheten så som ett friskt, väl uppdraget och väl skött fruktträd, glödande av frukter om hösten, öfversållat af blommor under våren. Ur Några
ord om fruktträdsodlingen samt
om trädfrukternas betydelse i hushållet av Olof Eneroth i Svenska TrädgårdsföreningensÅrsskrift 1858 Även om jag visste att jorden skulle gå under i morgon skulle jag ändå plantera ett äppelträd i dag. Yttrande
tillskrivet Martin Luther (1483–1546)
Binet var också med – det vill säga han uppehöll sig på stranden nedanför trädgårdsmuren, ifärd med att fiska kräftor. Bovary ropade på honom att komma och få sig ett glas, särskilt som Binet skröt med sin färdighet i att ta upp ett ciderkrus på det rätta sättet. – Man måste, förklarade han, i det han såg sig omkring med ett självbelåtet leende, hålla flaskan lodrätt över bordet och sedan, då man skurit av ståltråden, vricka upp korkenhelt försiktigt, sakta, sakta – precis som de för övrigt gör med seltersvattnet på kaféerna. Men medan han demonstrerade, hände det sig ofta att korken flög upp och cidern flög rakt i synen på dem, och då försummade prästen aldrig att med ett kluckande skratt anmärka: – Jo, jo men! Man kan verkligen säga att ciderns godhet springer i ögonen! Ur Madame
Bovary
av Gustave Flaubert i översättning av Gösta Attorps Den här gången är den absolut sista, säjer han. Han orkar inte längre med den press som ciderframställningen innebär. Detta vanvettiga arbete varje höst, jästider, procentsatser, äppelsorter, sockerhalter – och aldrig blir resultatet det samma. Ena året for korkarna upp i taket nästan av sig själva, andra sitter korkarna som berget och cidern är odrickbar, fjärde är den delikat, femte smakar den jäst och sjätte året far korkarna upp i taket igen – och så går åren! Ur Rosa
på bal
av Barbro Lindgren Vet du, vad jag tycker är underbart? Har du någon gång, när du var riktigt liten, vaknat först av alla en sån här höstmorgon och gått ut i trädgården för att se efter, om det fallit ned några äpplenunder natten? Det har jag gjort, många gånger, och jag minns än, hur det kändes. Den glädje Kolumbus erfor,när han fick syn på Amerika, kan bara vara en svag avglans av den fröjd, som genombävade min barnasjäl, när jag hittade en mogen klarastrakan i det daggvåta gräset en sån här morgon. Jag känner fortfarande ungefär på samma sätt, som om jag hittade någonting jämförligt med en gullklimp i värde, och fast man numera har tillåtelse att plocka frukt direkt från träden, kan inget äpple i smaka så ljuvligt som det, som på morgonen ligger nerfallet under min speciella astrakanapel. Ur Britt-Marie
lättar sitt hjärta
av Astrid Lindgren Ute i Skärshult ligger ett gammalt ödetorp. Dit gick vi. Om sommaren är där väldigt vackert, när syrenerna och de gamla knotiga äppelträden blommar. Jag tycker, det är vemodigt att tänka på att det en gång funnits människor, som planterat de där äppelträden och bott i stugan och brukat jorden runt omkring och att allt nu skaligga så öde och förfallet. Kanske torparen, som skaffade hem äppelträden och påtade ner dem i jorden, hoppades att hans barn och barnbarn och barnbarnsbarn skulle bo på stället i evärdliga tider och plantera nya äppelträd, när de gamla tog slut, tror du inte det? Ur Britt-Marie
lättar sitt hjärta
av Astrid Lindgren I september utbröt också det stora äppelmoseriet på Lillhamra. Det var ett gott fruktår, alltför gott enligt min bestämda uppfattning. Så fort det kom en dag, när det inte var någon tröskning, klängde Kerstin och jag i äppelträden och plockade äpplen. Det var riktigt roligt, men det stora moseriet gillade jag inte. (…) – Vintern är lång, min flicka lilla, sa mamma, och du vet inget om hur det blir med frukten nästa år. Så det var inget annat att göra än att mosa på. Vi skalade äpplen och la på konservglas och skar äpplen i bitar att torkas och användas i fruktsoppor och vi passerade äpplen och gjorde mos, mos, mos! Ur Kerstin
och jag
av Astrid Lindgren
|