2 maj Filippa har namnsdag.
Då passar det med dansk äppelkaka.
Dansk äppelkaka
6 portioner
Den i
Danmark mest uppskattade äppelkakan heter bondepige med
slor eller beslöjad bondflicka. Receptet, som är mycket
gammalt, ger en efterrätt som har stora likheter med vår
klassiska äppelkaka. ”Kagen ska pyntes med flødeskum
och røde syltetøjsklatter. Det synes vi ser meget
dansk ut”, säger en dansk väninna.
6 dl stött,
torkat vitt bröd
3 msk smör
1/2–1 dl socker
4 dl äppelmos
2 dl vispgrädde
1 dl rött vinbärsgelé eller röd sylt
Blanda
brödsmulorna med sockret och stek dem knapriga i smöret.
Lägg hälften av brödet på ett serveringsfat.
Bred 2 dl mos över brödsmulorna. Lägg på
resterande brödsmulor och täck med resten av äppelmoset.
Vispa
grädden och bred den över kakan. Klicka på gelé
eller sylt.
Receptet
är hämtat ur Äppelbok av Görel Kristina
Näslund utgiven år 2000 på bokförlaget
Kärnhuset.
Äpplet Filippa
Filippa har sitt ursprung i en kärnsådd gjord av Filippa
Johannsen, lärardotter i Hunstrup, Fyn, Danmark, omkring
1880. Moderträdet, fridlyst 1937, ger fortfarande frukt.
Den stora vägen genom samhället heter Filippavej och
vi förstår att Hunstrupborna är stolta över
sitt äpple. Med all rätt, Filippa är inte någon
dussinfrukt. Redan under 1890-talet lär sorten ha kommit till
Sverige från danska plantskolor.
Trädet
är lätt att känna igen. Det har gulaktig bark
och långa, tunna, lätt nedhängande, delvis bara
grenar. Frukterna kommer i huvudsak längst ut i spetsen
på grenarna och trädet måste beskäras med
tanke på det. Korta grenarna något det tredje året.
Låt sedan bli att beskära trädet som är
mycket svagväxande. Någon gång kan man vilja ta
bort en gren för att glesa ut trädet, men det är allt.
Filippa
är en frisk sort. Träd och frukt drabbas i mindre grad
än andra äppelsorter av sjukdomar. Trädet tål
blåst rätt bra, de tunna grenarna böjer sig för
vinden, men frukten sitter löst och vill gärna falla.
Filippa bör därför planteras i lä av till
exempel en häck. Trädet har små krav på
jordmån, det trivs nästan överallt. På
mager jord får man gödsla väl, på bördigare
jord får man spara på gödsel.
Knepet
med att odla Filippa är att inte plocka äpplet förrän
i slutet av september eller när det tunna skalets gröna
färg övergått till gröngult. Plocka inte
tidigare, det ger aromfattiga och ointressanta äpplen. Äpplet
kan ätas i oktober och håller till februari eller längre.
Äpplet
har en ovanligt stark, god doft. Köttet är vitt, fint,
fast, saftigt, både sött och syrligt. Filippa är
utmärkt till must och matlagning – en kompott blir
mycket god – men framförallt är det ett ätäpple.
Smaken är speciell – härlig tycker många
av oss, medan vissa ogillar den.
Blomningen
ligger mitt i säsongen; mörkrosa knoppar följs
av utbredda blommor med stora, huvudsakligen vita kronblad.
Pollineras
av bland andra Aroma, Brunnsäpple, Cox Orange, Discovery,
Ingrid Marie, James Grieve, Lobo, Oranie, Signe Tillisch, Summerred,
Transparente Blanche och Åkerö.
Zon I–III.
Texten
är hämtad ur 100 älskade äpplen av
Görel Kristina Näslund utgiven år 2002 på
bokförlaget Kärnhuset.
tillbaka till almanackan