Att plantera äppelträd

Kommersiell besprutning mot skorv
Skorv är ett stort gissel i de kommersiella odlingarna och mycket pengar används varje år till besprutning mot skorv. De stora handelssorterna i världen, till exempel Cox Orange, Gravensteiner, Granny Smith, Golden Delicious, Gala, Idared, McIntosh, Summerred och Braeburn, är mycket mottagliga för skorv och behandlas med svampdödande gift flera gånger under växtsäsongen.

Nya äppelsorter
Runtom i världen pågår arbetet med att ta fram nya äppelsorter, sorter som passar kommersiella och privata odlare. I det här förädlingsarbetet är skorvresistens hos äpplet en viktig egenskap. Nya skorvresistenta äppelsorter bär på den så kallade Vf-genen som man hittat i en klon av prydnadsapeln Malus floribunda kallad klon Floribunda 821. Denna klon har korsats med otaliga äppelsorter i syfte att få fram nya friska sorter. Så har till exempel Rebella, ett äpple som släpptes 1998 i Tyskland, Vf-resistens mot skorv och är dessutom resistent mot mjöldagg, päronpest, rött spinn och frost. Andra tyska Re-sorter är Regine, Remo, Rewena och Reglindis.

Tyvärr har det på senare tid visat sig att även några av dessa förment skorvresistenta äppelsorter har infekterats av skorv. Ja, även Floribunda 821 har fått skorv, rapporterades 1999 från Danmark. Det hänger samman med att äpplet i själva verket endast är resistent mot vissa raser av skorvsvamp.

Man har hittills kartlagt sju olika raser av äppelskorv i världen. Hur många av dem som finns i Sverige undersöks för närvarande av Boel Sandskär vid lantbruksuniversitetet i Alnarp. Förmodligen förekommer raserna i en blandning som varierar från landsdel till landsdel. Från Århus i Danmark rapporterades för några år sedan att man där hittat samtliga sju kända raser av äppelskorv. Till det bekymmersamma med äppelskorv hör att varje år är dessa svampar något förändrade eftersom de anpassar sig efter de sorter som finns planterade. Ett mindre försök kan visa att en ny äppelsort är ganska okänslig för skorv men i ett senare försök drabbas just den sorten av skorv.

Giftfri bekämpning av skorv
I Quebec i Kanada pågår försök med biologisk bekämpning av äppelskorv. Man använder sig då av svampen Microsphaeropsis sp. som testas både i laboratorium och på fält. Preliminära resultat visar att den här fientliga svampen kan minska antalet skorvsporer på våren ända upp till 80 procent. I Kentucky, USA, prövar forskarna att använda speciella påsar som träs över äpplena när de är omkring två cm i diameter. Det är förstås en dyrbar metod som bara privata äppelentusiaster eller kommersiella odlare med kunder som är viliga att betala ett högt pris för fina, giftfria frukter kan vilja använda.

Källor:
Boel Sandskär, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp
Faktablad om växtskydd, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala .

 

Rönnbärsmalen
– ett hot mot äppelskörden

Få insekter är så illa tålda som rönnbärsmalen. Malariamyggan och tsetseflugan gör värre skada men rönnbärsmalen kan vissa år totalt förstöra äppelskörden i trädgårdarna.

En ny höst liknande den år 2001 vill man inte uppleva igen. Rönnbärsmal i alla äpplen, på alla äppelträd, från norr till söder. Redan i juni när rönnarna stod utan blommor visste man vart det barkade hän. Under det gångna seklet har rönnbärsmalen återkommit och tillintetgjort äppelskörden med oregelbundna mellanrum. Från tiden efter 1984, när jag själv på allvar började intressera mig för äppelodling, minns jag 1987 och 1999 som särskilt svåra år.

Rönnbärsmalen, Argyresthia conjugella, tillhör gruppen malfjärilar. Alla känns igen på sin egendomliga sittställning: de vilar med huvudet nedåtlutat och bakkroppen uppåt i 45° vinkel från underlaget. Det ser ut som om de försöker att stå på huvudet. I England har malfjärilarna också fått heta ”malar som står på huvudet” eller head-standing moths.

När rönnbärsmalen sitter har den vingarna taklikt lagda längs bakkroppen och hela den lilla gråbruna malen mäter 6–7 mm. När den spänner ut vingarna för att flyga mäter den 14 mm mellan vingspetsarna. Huvudet och ryggen är gula, de grå vingarna skiftar i violett och det löper ett ljust streck över de främre vingarnas bakkant.
Rönnbärsmalen finns bara på det norra halvklotet och bara där det växer rönnar. Det var inte förrän 1839 som den beskrevs första gången av tysken Philipp Cristoph Zeller som rapporterade om malar han fångat i Böhmen och Schlesien. Prästen och insektsexperten Hans Wallengren var 1875 den förste i Sverige att fånga och identifiera rönnbärsmal. Inte förrän på 1890-talet blev man klar över att dålig blomning och fruktsättning hos rönn hade samband med en viss typ av skadegörelse hos äpple som kunde ledas till rönnbärsmal.

Fil. kand. Olof Ahlberg vid Entomologiska avdelningen, Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, gjorde en mycket noggrann undersökning av rönnbärsmalen i Sverige åren 1921–1926. Det var efter många år med svåra härjningar av rönnbärsmalen och efter påstötning från Sveriges Pomologiska Förening som riksdagen beviljade medel till Ahlbergs arbete. ”Under det snart gångna kvartsseklet har malen inte mindre än åtta gånger uppträtt i oerhörd mängd på våra äpplen och förorsakat landet förluster som kunna uppskattas till många millioner kronor” skriver zoologen och professorn Albert Tullgren 1927 i förordet till Ahlbergs skrift om malen.

Rönnbärsmalens livscykel

Tack vare Ahlberg, som fångade och granskade bortåt 20 000 malar, vet vi nästan allt om detta flygfä. Rönnbärsmalarna börjar flyga på försommaren. År 1923 såg Ahlberg dem i Stockholm den 15 juni men år 1925 startade flygningen redan sista veckan i maj. Perioden när pupporna kläcks till malar varar en dryg månad och varje mal lever 2–3 veckor. Det betyder att det finns aktiva rönnbärsmalar under minst 6–7 veckor. Flest rönnbärsmalar ser man under de tre första veckorna i kläckningsperioden.

Honorna blir befruktade och börjar lägga ägg andra veckan efter kläckningen, samtidigt med rönnens fruktsättning. Rönnbärsmalarna föredrar att lägga sina ägg i rönnbärskarten, vanligen ett ägg i varje kart. Larverna utvecklas och lever av fröna i rönnbäret. Men ibland i Norden uteblir rönnblomningen helt eller blommorna skadas av frost. Honorna flyger då till äppelkart och lägger sina ägg där istället. I England, på kontinenten, i Danmark och Skåne har man inga eller mycket små bekymmer med rönnbärsmal. Längre norrut är rönnens blomning och fruktsättning mycket otillförlitlig och äppelskörden kan drabbas på ett katastrofalt sätt.

Varje äppelkart får ta emot flera ägg som honan ofta lägger i det luddiga partiet närmast fodret. När äggen kläckts går de små, från början grågula larverna in på äpplets skuggsida eller där två äpplen vilar mot varandra eller mot en gren. Runt ingångshålet bildas en vit beläggning som utgörs av intorkad äppelsaft. Den beläggningen faller sedan av och man ser ett brunt, insjunket parti i skalet just där larverna gått in. I köttet syns smala, slingrande, bruna gångar där larverna gått fram för att hitta de kärnor som utgör deras mat. Det ser ut som om man har kastat in snus i äpplet, skrev Ahlberg. Ända upp till 25 larver kan finnas i ett äpple och de stannar där inne 36–44 dagar, tills de är fullvuxna. Då är larverna köttröda med mörkbrunt huvud och cirka 7 mm långa.

När larven lämnar äpplet spinner den sig med hjälp av en tråd till marken. Den söker upp en spricka i marken och kryper ned några centimeter i jorden. Där stannar den gärna under en lös jordkoka och spinner en vit kokong som den kan övervintra i som puppa. Pupporna kläcks på försommaren och en ny generation rönnbärsmalar ser dagens ljus.

Hur kan man stoppa rönnbärsmalen om man inte vill spruta med gift? Det har diskuterats mycket.

Fångstträd

Ahlberg menade att man borde pröva fångstträd i äppelträdgården. Ett år när den vildväxande rönnen drabbas av utebliven blomning eller dålig fruktsättning skulle dessa fångstträd utgöra ett mer lockande alternativ än äppelkarten. Tyvärr följde man inte upp Ahlbergs förslag. Det är först på senare år som man i ett norskt försök har provat att plantera olika slags rönnar intill fruktträdgården och fått lovande resultat. Som fångstträd har man då använt utländska prydnadsrönnar, oxlar (rönnbärsmalens larver har även hittats i oxelbär) och prydnadsaplar. Österrikisk oxel och häckoxel anses ha rik och pålitlig fruktsättning och passar svenska förhållanden. Vid Munkagårdsskolan i Tvååker, Halland, pågår nu ett liknande försök under ledning av Rolf Eskilsson som planterat ett dussin olika sorters rönnar runt äppelodlingen.

Fåglar

Småfåglar i trädgården kan vara en stor hjälp. Flugsnappare, talgoxar, blåmesar och rödstjärtar är några av de fåglar som fångar mängder med insekter varje dag och man gärna ser i sin trädgård. Att sätta upp holkar och hålla fåglarna med vattenbad är värt besväret.

Har sorten någon betydelse?

En stor undersökning hösten 1907 när rönnbärsmalarna härjade lika svårt som 2001, skickade försöksledaren Gustaf Lind frågeformulär till större äppelträdgårdar över landet. Frågorna var dessa:

Försök med utrotning

Ett försök att utrota rönnbärsmalen gjordes på Visingsö på 1920-talet. Under 3 år plockade man bort alla bär från alla rönnar på ön innan larverna hade hunnit lämna bären. Man fick ner antalet malar till ett minimum men året därpå blåste en mängd malar från fastlandet över till Visingsö. Utrotningsförsöket hade gått om intet och upprepades aldrig.

Feromonfällor

Det går att köpa små kartongfällor som man hänger upp i äppelträden. På botten lägger man en skiva preparerad dels med doftämne (feromon) som malhannarna attraheras av, dels med lim som stäcker deras vidare flygfärd. Feromonfällorna kostar en del och är inte så effektiva. De insektslik som man ser på den klistriga skivan är ofta andra, mycket snarlika insekter.

Bearbetning av jorden

Kokonger med blivande rönnbärsmalar ligger i jorden hela hösten, hela vintern fram till försommaren. Genom att lätt bearbeta jorden under rönnarna och äppelträden på tomten under hösten stör man dessa puppor och kan förhoppningsvis reducera nästa års generation rönnbärsmalar. En radikal metod är att köpa höns och släppa ut i äppelträdgården. Hönsen sköter jordbearbetningen, äter malpuppor och blir samtidigt mycket skickliga på att hitta puppor av frostfjärilen som även de gömmer sig i jorden på hösten.

Olja

Ett ekologiskt sätt att hantera rönnbärsmal är att spruta med en emulsion av vatten, vegetabilisk olja och såpa i tiden mellan äggläggning och kläckning. Äggen kvävs under oljeskiktet och kommer därför inte att kläckas. Om trädet är öppet och luftigt, och om det är kartgallrat så att frukterna hänger glest och jämnt fördelade över trädet, är chansen god att man får en bra täckning med sprutvätskan. Sitter däremot karten tätt och gömd under rik bladmassa blir förstås täckningen mindre god och många ägg nås inte av oljan. Sprutningen ska utföras på kvällen, annars kan blad och kart få sprutskador. Om äggläggningen är utdragen kan man behöva spruta 2 eller 3 gånger på träden.

I ett lyckat norskt försök under ledning av Gunnhild Jaastad på Planteforsk Ullensvang har man använt rapsolja. I ett annat framgångsrikt försök på Åland hösten 2001 använde man solrosolja. Forskarna har funnit att även spinnkvalster och bladlöss drabbas av oljan medan däremot nyttodjuren klarar sig om bara oljekoncentrationen hålls nere, under 4 procent. I de nämnda försöken var koncentrationen 2 procent.

Oljebehandlingen kräver inköp av en spruta att bära på ryggen och är inte så enkel att klara för en villaägare med stora träd. En annan metod består i att kasta en fiberduk över äppelträdet och låta den skydda karten under den tid malarna flyger. Den metoden kan bara användas på unga äppelträd, dvärgträd, pelarträd, spaljéträd och äppelhäckar.

Kanske kommer vi inom några år att veta mer om hur vi ska komma tillrätta med rönnbärsmalen. Agronomie doktor Mette Kjobek Petersen vid Institutionen för ekologi och växtproduktionslära, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, har fått medel från Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS) för att under 2002–2004 genomföra ett forskningsprojekt med titeln ”Samspel mellan skadedjur och deras naturliga fiender i ekologiskt odlade äpplen”. Petersen uppger att det är just rönnbärsmalen som står i fokus för hennes forskning.

Referenser

Ahlberg, O. Rönnbärsmalen Argyresthia conjugella Zell. En redogörelse för undersökningarna åren 1921–1926. Meddelande N:o 324 från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, 1927.

Rönnbärsmal i ekologisk äppelodling, biologi och samlat vetande.
Jordbruksinformation 10, 1998. Kan beställas från Jordbruksverket i Jönköping, tel 036-15 50 00.

Rönnbärsmal och äppelvecklare. Faktablad om växtskydd. Trädgård 121 T, 1999. Kan beställas från Sveriges Lanbruksuniversitet i Uppsala, tel 018-471 25 00.

Jensen, Kirsten. Hopp för ekologisk äppleodling? Frukt- och bärodling nr 4, 2001.

Lind, Gustaf. Några iakttagelser rörande rönnbärsmalen hösten 1907. Sveriges Pomologiska Förenings Årsskrift, 1907.

till toppen

---

E-plantor

Det finns E-plantor av vissa äppelsorter. De är framtagna på ett särskilt sätt som gör dem fria från virus. Det kan vara viktigt i yrkesodlingar men betyder mindre i villaträdgårdar där virussjukdomar sällan utgör ett problem.
Om du tänker ympa in olika äppelsorter i ditt nya träd har du ingen nytta av ett E-träd. Så fort du sätter in en ymp i E-plantan är det inte längre virusfritt. Men, som sagt, det har liten betydelse. Skorv, rönnbärsmal, äppelvecklare och kräfta fortsätter att vara de stora bekymren i den vanliga villaträdgården. 

till toppen

---

Vildaplar och odlade aplar

I vårt land växer två botaniska typer av äppelträd: Malus domestica, det odlade äppelträdet, och Malus sylvestris, vildapel.
Det är lätt att skilja den vilda och den odlade apeln åt:

• Vildapelns blad är kala på undersidan medan det odlade trädet har blad med svagt ludna undersidor. Också blomskaftet och blommans foderblad är kala hos vildapeln.
• Malus domestica saknar grentornar (vassa taggar) medan grenarna på vildapeln ofta visar små tornar.
• Vildapelns frukter är små, gulgröna, sura och kärva. Det odlade äppelträdet ger smakliga frukter.

Vildapeln är vanlig på frisk, näringsrik, gärna något kalkhaltig mark i södra Sverige och Mellansverige. Vanliga växtplatser är glesa lövskogar, bryn, vägrenar, strandsnår, hagmark, rasbranter.

Det finns också äppelträd ute i hagarna och vid vägkanterna som oriktigt kallas vildaplar men i själva verket är spontant uppkomna från kärnor av Malus domestica, så kallade kärnsådder.

De här kärnsådda träden kan bli mycket stora och bära antingen goda eller illasmakande äpplen. Förr brukade fattiga torpare och jordbrukare, utan möjlighet att köpa ett äppelträd, gräva upp sådana träd och plantera dem vid sin gård. Många gånger kan man möta en prydlig rad med dylika kärnsådda äppelträd vid gamla torp ute i landet.
Ibland gav det kärnsådda trädet goda äpplen som kunde användas i hushållet. Om träden gav sura eller beska eller enbart söta äpplen kunde man ändå använda dem som mat till grisarna och det var ett viktigt inslag i familjens ekonomi.

till toppen

---

Brunfärgning av äpplen

När man skalar ett äpple så blir det vita, gulvita eller gula fruktköttet brunt efter en längre eller kortare stund. Brunfärgningen beror på att äpplet innehåller enzymet polyfenoloxidas.

Alla enzymer är proteiner, stora molekyler med en speciell struktur som gör att de kan fungera som påskyndare (katalysatorer) i biologiska processer. Enzymet polyfenoloxidas blir aktivt i äpplet i närvaro av syre, koppar och vissa di-fenoler (i äpplet handlar det särskilt om klorogensyra). I ett första steg bryts di-fenolerna ned till o-benzoquinon, ett gult pigment. Det oxideras sedan vidare av luftens syre till bruna melaniner (samma grupp av ämnen bildas i huden när vi blir solbrända).

När man hettar upp äpplen –- till exempel bakar eller kokar dem -- inaktiveras enzymet och äppelköttet förblir ljust. Polyfenoloxidas slutar också att fungera om pH sänks genom en tillsats av syra (till exempel citronsyra) Skurna äppelklyftor kan därför behålla sin ljusa färg om vi direkt penslar dem med citronsaft. Askorbinsyra, det vill säga C-vitamin, är en anti-oxidant som förhindrar den enzymatiska brunfärgningen av äpplen. Den används just av den anledningen som tillsats i livsmedel (E300 i en innehållsförteckning betyder askorbinsyra). 

Olika äppelsorter brunfärgas mer eller mindre fort beroende på hur mycket enzym och hur stor mängd polyfenoler de innehåller. Den som lagar en fruktsallad blir inte glad ifall vindruvor, banan, apelsiner och kiwi har sällskap med äppeltärningar som mörknar meddetsamma, en sådan gång vill man helst använda äpplen som inte blir brunfärgade så fort. 

Brunfärgas knappast alls

Aroma

Brunnsäpple

Elstar

Frida

Golden Noble

Kim

Rubinola

Snövit

Särsö

Summerrred

 

Brunfärgas mycket långsamt

Alice

Birgit Bonnier

Borsdorfer

Cortland

Elise

Elstar

Jonathan

Linda

Lobo

Lord Lambourne

Melon

Pederstrup

Prinsessäpple

Stenbock

Ökna Lökäpple 

till toppen

 

Minneslista

Januari
Tid att tillverka några fågelholkar och även ett par fladdermusholkar. Fåglar och fladdermöss tar många insekter och hjälper till att försvara din äppelskörd mot bland annat äppelvecklare och rönnbärsmal.

Februari
Funderingar på att ympa in nya sorter i dina äppelträd i år? Då är det dags att hämta ympar nu. Förvara dem nedgrävda i snö eller liggande i fuktat hushållspapper i en icke tillsluten plastpåse i kylskåp.

Mars
Nu är tid att sätta upp fågelholkar och fladdermusholkar.
Dags också för en översyn av äppelträden. Kanske finns det lav, mossa och lös bark på stam och grenar? Med mjuk borste och liten skrapa kan man göra rent träden. När man borstar träden avlägsnar man gömställen för skadeinsekter. Men här finns två skolor! En grupp vill ha släta, borstade och blanka fruktträdsstammar. Och en grupp menar att även nyttoinsekter kan dölja sig bakom lösa barkflagor och att det för övrigt är vackrast med lavrika stammar och grenar.

April
April är månaden för beskärning av unga äppelträd. Det är också den månad när man ympar och när man planterar nya äppelträd.
Många tror att man måste beskära träden på vårvintern men det stämmer inte. Så gjorde man förr eftersom på vårvintern hade trädgårdsmästaren inga andra pressande sysslor att sköta och det fanns tid att beskära träden. I dag vet vi att träden mår bättre av att beskäras när det är varmt i luften.

Varför beskär man trädet? Vill man beskära för att minska trädets storlek utan att få så många vattenskott? I så fall ska man skära på sommaren. Skär man för att stimulera tillväxten, till exempel på unga träd? Då bör man beskära på våren, i april och maj månad. Och man bör beskära i torrt väder för att minimera spridningen av svampsporer som kan infektera träden.

Absolut sämst är att beskära på vårvintern. Vetenskapliga försök har visat att spridningen av sporer från parasitsvampen Nectria galligena som ger fruktträdskräfta är störst på hösten och vintern. Men sporspridning sker också vid temperaturer runt noll grader. Det betyder att i januari, februari och mars bör man inte röra fruktträden. Senare, i vårmånaderna april och maj, ligger temperaturen som regel över noll och risken för smittspridning är lägre.

Forskning visar att kraftig tillväxt ökar risken för angrepp av fruktträdskräfta. Det beror på följande: om man skär i början av året får man en stark tillväxt i trädet. Det betyder att avmognaden, fö rvedningen av skotten, tar längre tid på hösten och det i sin tur betyder att vi får en ökad risk för tidiga frostskador vilket kan leda till att trädet drabbas av kräfta.

I april kan vi hämta de sista kvarvarande vinteräpplena från förrådet. Många vinteräpplen bevarar ett vackert utseende in i april och maj månad men är odugliga att äta eftersom köttet har tappat smak och konsistens. Mycket fina vinteräpplen är till exempel Ribston och Eldrött Duväpple som båda håller aromen in i april.

tillbaka till Pomologi