2006

30 december

Är norrmannen Erlend Loe den första författaren i Norden, ja kanske i världen, som använder ordet ansiktsblindhet i en roman? Hans verk" Volvo Lastvagnar" som kom på svenska i år är en vildsint skröna om den 92-åriga värmländskan Maj-Britt och hennes fiende godsägare von Borring, fågelskådare och scout.
Maj-Britt har sönerna Gösta och Hasse. Den senare, en pensionerad farmaceut som bor i Stockholm, lider av ansiktsblindhet "vilket gjort hans liv lite mer mödosamt än ett vanligt liv som regel är. Han känner inte igen sina egna vänner, och det medför naturligtvis en räcka märkliga och till dels smärtsamma situationer. Av och till känner han inte ens igen sina egna två barn. Han tar dem på kläderna eller bilen de kör".

24 december

Julafton och massor av sång och musik att njuta av på radio och tv. På eftermiddagen får vi höra Jussi Björling under en halvtimme. Ingen sjunger som Jussi. God Jul!

23 december

I dag ska jag rodda med julen. Ta in granen och klä den. Sätta järnek i moss-kransen utanför dörren. Ställa fram julkrubban efter moster Anna. Och kyrkan som jag också ärvde efter henne, den vita kyrkan med upplysta fönster som kan spela "Stilla natt". Lägga fram juldukar, baka fruktkaka, ringa julsamtal.
Under tiden ska jag fnissa åt de vitsar jag läste i går i min sprillans nya bok The Psychology of Humor av Rod A Martin. 
Hör bara: 

What is the difference between leaves and a car? One you brush and rake, the other you rush and brake.

What is the difference between a horse and a wagon? One bolts and jumps, the other jolts and bumps. 

What do you get when you cross a breakfast food with a murderer? A cereal killer.

18 december

Äntligen ett hälsoråd som är lätt att följa. Lök är både billigt och svenskodlat. Och det är gott! Så bra då att vi har kunnat läsa i tidningen att det skyddar oss mot cancer.
 Här är mitt senaste lökrecept.

Skiva 4 stora lökar. Fräs dem i 2 msk smör under 2 minuter. Det ska vara tuggmotstånd kvar i löken. Krydda med 1 msk curry, 1 1/2 tsk sal och, om du har, 1/2 tsk spiskummin. Stek ytterligare 1/2 minut. Löken blir gulfärgad och mycket god. Passar till alla slags rätter med stekt fisk och till alla vegetariska rätter. Kan bjudas på julbordet också. 


14 december

Nu har de första sicilianska blodapelsinerna kommit! Av märket Moro. De är små och inte särskilt blodiga men ändå, så läckra de är!
För blodapelsinälskare är tiden omkring jul en särskilt välkommen period. Från februari till december köper vi
 aldrig apelsiner, då smakar de inte mycket. Men efter Lucia slår vi till och frossar morgon, middag och kväll på de rödköttiga, aromatiska, sicilianska favoriterna.

13 december

Luciamorgon och min kamelia (som jag fick förra julen) har slagit ut. Att vårda en kamelia är att få en övning i tålamod. Knopparna började synas i början av juni och har mycket långsamt svällt och rundat sig under det halvår som gått.
Hela sommaren stod kamelian ute och trivdes bra. När jag sedan tog in den och ställde den i husets kallaste rum gick det bra till en början men för en månad sedan började knopparna att falla av. Kanske måste den ha mycket ljus, kan det vara viktigare än låg temperatur? Raskt flyttades kamelian till ett ljusare rum och jag började duscha den då och då. Knoppfallet upphörde men vissa knoppar hade blivit bruna och torra och var bortom all räddning.

Nu har en vit kameliablomma slagit ut och den är praktfull. Kanske kommer det fler blommor. Nästa höst ska jag ställa kamelian i direkt i husets ljusaste rum och duscha den ofta. Vilken julblomma det ska bli!

6 november

På förpackningen till de äpplen av sorten Tentation (ett nytt läckert äpple framkorsat av Golden Delicious x Grifer, påminner lite om Royal Gala) som min vän och illustratör Ingrid af Sandeberg hade med till mig från London förra veckan står det: Wash before use eller Tvätta äpplena innan du använder dem. De är alltså besprutade. För säkerhets skull skalar jag äpplena. Det bör man nog göra med alla importerade äpplen.
Förra veckan presenterade Göteborgs-Posten sin stora undersökning på utländska äpplen. Fem av åtta äppelsorter innehöll tillsammans 17 olika bekämpningsmedel. Tre äppelsorter (Jonagold från Belgien, Golden Delicious från Spanien och Granny Smith från Frankrikeinnehöll så mycket bekämpningsmedel att de överskred EU:s gränsvärden.
Värst var Granny Smith från Frankrike som visade fem gånger så mycket insektsgift som är tillåtet i äpplen. Fuji från Chile och Katja från Sverige innehöll varsitt insektsgift men halterna låg under gränsvärdet. Granny Smith från Sydafrika, Royal Gala från Frankrike och Pink Lady från Nya Zeeland Innehöll inga rester av gifter.

2 november 

Tycker du också att det är helt fel att införa avgifter på museum igen? Var då med och protestera. Anmäl dig på
www.frittmuseum.se/command/main.php Blir proteststormen alltför stor kan inte regeringen ignorera den.

6 september

Vill du ta fram en egen äppelsort, en sort som ingen annan har? Det behöver inte vara så svårt. Men man ska ha tur förstås.
Framför mig ligger ett vackert byggt, rödstrimmigt äpple. Det vita fasta köttet är välsmakande med bra balans mellan socker och syra. Jag fick äpplet i min hand under helgen på Taxinge Trädgårdsmässa av en man som stolt kunde berätta att detta var hans alldeles egna äpple. Han hade dragit upp sorten från en kärna av Jonagold för omkring 20 år sedan. Han hade lagt kärnan i en kruka på vintern och sedan planterat ut den lillaplantan i trädgården på våren.

3 september

Under den gångna veckan har tidningen Må Bra kommit ut med ett nytt nummer (nr 9) där man hittar en tre sidor lång artikel om ansiktsblindhet. Reportern har intervjuat barnboksförfattaren Anna Dunér och man får en bra bild av hur det är att vara drabbad av detta sociala handikapp.
Samtidigt har Psykologtidningen gett ut sitt nya nummer (nr 10) som också har en artikel i samma ämne. Det är ypperligt. Tack vare denna artikel får alla psykologer och psykoterapeuter en utmärkt information på ett viktigt område. Många kommer att kunna förstå många av sina klienter långt mycket bättre. Plus förstås att många av läsarna kommer att känna igen sig själva.
Den tredje tidningen med en stor artikel om ansiktsblindhet denna vecka är Expressen (fredagen 1 sepember). Reportern Anna Bäsén har intervjuat författaren och filmregissören Marianne Ahrne. Hon berättar att hon inte känner igen alla sina släktingar och att hon inte heller alltid känner igen sig själv i spegeln. Marianne är också intervjuad i min bok "Vem var det där?"

25 augusti

Sydsvenska Dagbladet från söndagen 20 augusti innehåller en utmärkt, stort uppslagen artikel om ansiktsblindhet av Mona Jakstrand. Den är illustrerad med en stor bild av tecknade ansikten som alla ser likadana ut med undantag av att de är försedda medinsatta foton på olika öppna munnar. Detta sedan jag sagt tilljournalisten att jag är bra på att minnas tänder. När folk ler eller skrattar har jag lättare att känna igen någon. Jag tror verkligen att igenkänningen blir enklare för en ansiktsblind om man kan lära sig att fästa uppmärksamheten på en detalj i ansiktet. Hår och skägg är också detaljer som är lätta att minnas men sådana saker kan en människa förändra alltför snabbt.

22 augusti

Äppelsäsongen har börjat. Mitt hus är fyllt av äppeldofter från Vit Astrakan, Hornsberg, Transparente Blanche, Julyred, Mantet, Gyllene Kitajka, Close och Vista Bella. Ljuvligare dofter än dessa är det svårt att föreställa sig. Och smakerna! Ett moget, saftigt, sötsyrligt Close tar priset.

21 augusti

Hela sommaren har gått till att läsa en stor tjock bok: Lytton Strachey av Michael Holroyd. Den kom ut första gången 1967 och har fått ord om sig att vara en strålande bra biografi. Det är det också. Lytton Strachey (1880-1932) var en excentrisk, humoristisk, engelsk författare och medlem av Bloomsburygruppen. Där ingick också till exempel Virginia Wolf and hennes syster Vanessa. Många fler av Lyttons vänner är välkända ocksåi dag, till exempel Bertrand Russell, Maynard Keynes och Duncan Grant. Gwen Raverat förekommer också i boken, det är hon som skrivit den underbara boken The Cambridge Childhood of Darwins Granddaughter.
En intressant sak: Lytton var ansiktsblind (se s 646 och 666 i upplagan från 1994). Det han kallade "my vagueness for faces" försatte honom ibland i egendomliga situationer.

16 augusti

Har förstått att det numera är vanligt vid begravningar att man äter den avlidnes älsklingsmat vid minnestunden. Det har fått mig att fundera för man vet ju aldrig när Den Dagen kommer. Jag tror man börjar med ett glas sherry och japanska snacks. Därefter blir sushi från Ropongi på Hantverkargatan, gott, vackert och nyttigt (man får tänka på gästernas hälsa). Sedan blir det Toscaäpplen med vaniljglass och, som avslutning, kaffe med en bit fransk nougat från RC Chocolat i Sigtuna. Ja, jag vet att det är mandel i Toscaäpplen och nötter i nougaten men jag är nu en gång mycket svag för mandel och nötter. Och äpplen.

15 augusti 

Har varit på resa till Skåne. Främsta syftet var att titta på sommaräpplen men vi hann med annat också. Bland annat ett besök på Norrvikens trädgårdar utanför Båstad som Tage Andersen nu sköter. Vackert, fantastiskt. Sagolikt tjusiga, höga, gamla träd avalla sorter. Och stället ligger så otroligt fint med havet åt ett håll och Hallandsåsen åt ett annat. Må planerna på att exploatera området omkring aldrig förverkligas.
Vi såg Tage Andersen i färd med att göra i ordning bordsdekorationerna för en bröllopsmiddag i restuarangen samma kväll. Men var finns äppelträden, hade jag velat fråga honom. Jag såg bara en handfull. Rudolf Abelin som skapade Norrviken i början av 1900-taletsatte 5 000 fruktträd och för honom var dessa träd viktigare än de trädgårdsrum han också skapade. Många av Abelins träd gick förlorade under fimbulvintrarna i början av 1940-talet, i dag återstår bara ett mindre antal. Men här finns märkligt nog ett par riktigt gamla, riktigt stora Gravensteinerträd som måste ha en krona bortåt 15 meter bred. Träden är planterade före Abelins tid. Det är sällan man i vårtland ser så stora, gamla träd av den här sorten som är känslig för frostskador.

7 augusti

Misstänker du att du är ansiktsblind och skulle vilja vara med i Harvard Universitys undersökning? Skriv då till faceblind.org/contactus Du får svara på ett formulär och får sedan en bedömning från forskarna huruvida du är ansiktsblind eller inte.
Forskaren Marta Farah vid University of Pennsylvia liknar prospagnostikerna vid "the ivory-billed woodpecker" of neurological patients: "They were rare, and some researchers even doubted that they existed." 
I dag vet vi att ansiktsblindhet förmodligen är vanligare än färgblindhet.

6 augusti

Tjocka vita plastbollar ligger överallt i landskapet sedan några veckor. Kommer de från skyn? Nej, det är traktorägg.

4 augusti

Nu har forskare på Harvard University i USA gjort en studie på 1600 personer och kommit fram till att omkring 2 procent av alla människor lider av ansiktsblindhet/prosopagnosi. Det meddelar den aktade tidningen Science den 9 juni 2006. Studien är dock inte publicerad i sinhelhet ännu. De tyska forskarna Tomas och Martina Grüter kom också till siffran 2 procent när de undersökte 1000 studenter i en tyskstad. Båda studierna har sina svagheter och vi väntar fortfarande på en större och helt tillförlitlig undersökning. Det finns ingen frekvensundersökning i Sverige ännu men min känsla är att minst 10 procent av befolkningen i Sverige är drabbad av ansiktsblindhet i så pass hög grad att det påverkar deras vardag.
Ansiktsblindhet leder gärna till komiska situationer. Läste just en blogg på nätet där en ung man, Daniel, berättar att han är ansiktsblind och att han en gång blev kär i samma flicka med ett års mellanrum. Det tog en vecka innan han insåg att det var samma tjej......

3 augusti

Vykort från Jane Godall med posten i dag! Eftersom jag har intervjuat henne i min bok "Vem var det där? En bok om ansiktsblindhet" skickade jag henne förstås ett exemplar. Kortet pryds av tre rara schimpanser på framsidan. Jane kan ju tyvärr inte läsa svenska men skriver så här: "Perhaps, one day there will be a translation. I t would be helpful, as you say there are far more people who are faceblind than one would expect. It is somehow so embarrassing to tell people you don´t recognize them! Luckily, since I wrote about it in my book "Reason for Hope" a lot of people know and introduce themselves to me. I think it is difficult for normal people to believe!
Javist, det är närmast obegripligt för normala människor att förstå att man kan träffa någon till lunch och sedan inte känna igen den personen när man träffas igen par timmar senare. Men Jane Goodall bekräftar vad jag alltid vill hävda: Det är bäst att köra med öppna kort och tala om för alla att man är ansiktsblind.
Barnboksförfattaren Anna Dunér (anna.duner@telia.com) är också intervjuad i min bok. Du hittar hennes recension av boken på www.psychology.su.se/local/nyhetsbrev/0605 


2 augusti

Xiao Dong heter en glad och humoristisk kinesisk forskare från Hongkong University. Han är expert på kinesisk humor och har skrivit en intressant sammanfattning om humorns historia i Kina. Humor har dokumenterats i Kina alltsedan 2 500 år före Kristus när de första tryckta poemen och böckerna kom. Ändå har humor inte alltid haft så stark ställning i det kinesiska samhället. Det riktiga lågvattenmärket för humor kom med kulturrevolutionen (1966-1976) när all humor mer eller mindre dog kvävningsdöden.
Lin Yu-Tang (1895-1976) skilde på maskulin humor som är vild och lite oborstad och feminin humor som är graciös och poetisk. Lin Yu-Tang rekommenderade kineserna varma, hjärtliga skratt men vilda gapskratt skulle undvikas.
Filosofi enligt Tao och Konfucius ser olika på humor. Lao Tze, grundare av Taofilosofin, var själv en stor humorist och menade att humor bidrar till att ge människan ett känslomässigt lugn. Att skratta är naturligt för människan och det hjälper henne att smälta samman med naturen.
Konfucianismen hade en annorlunda inställning. Humor går bort, för det ger inte människan något rättesnöre till gott beteende. För mycket skratt förstör människans moral.

1 augusti

Inte hunnit beskära äppelträden i år? Ingen fara, du kan göra det nu. Sommarbeskärning är att föredra om man har uppväxta träd. Det är bara dumt att beskära träden på traditionellt sätt under kalla vinterdagar. Då väcker man slumrande knoppar och följden blir en skog av metspön (som Maj-Lis Petersson uttryckte det i radioprogrammet Odla i P1 för en tid sedan). Man slipper så kallade vattenskott om man beskär senare, från sen vår fram till hösten.

30 juli

Favoritprogrammet på TV är Parkinson som sänds lördagskvällar. I går intervjuade Michael Parkinson de tre stjärnorna Sharon Stone, Steven Fry och Bette Midler. Av Steven Fry fick vi veta att Churchill led av återkommande depressioner som han kallade "my black dog". När den svarta hunden drabbade honom brukade han prata med en gris. Varför en gris? Jo, för att katter tittar ner på människan och hundar tittar upp men en gris är jämställd med människan.

27 juli

Man ska inte tro på vad som står i tidningarna. I alla fall inte varje gång. För tre, fyra veckor sedan skrev pressen att det skulle bli ett fantastiskt blåbärsår, ett rekordår. Vi som har varit ute i skogen och letat vet att det där inte har slagit in. Blåbären i min närmaste skog är små och glest förekommande. Till om med bladen är påverkade av torkan.

12 juli

Hälsofrämjande glädje och humor kan vi inte få för mycket av. Kan man öka sitt sinne för humor? Ja, menar Sven Svebak, det är möjligt och det borde läras ut till barnen i skolan eftersom det skulle öka folkhälsan. Nu i semestertider har vi chans att fylla oss med en skön känsla av glädje och välbefinnande. Roliga semesterböcker är sätt att nå dit. Sedan tidigare känner jag till Rex Stout, Craig Rice och Donald E Westlake som humoristiska deckarförfattare. På humorkonferensen i Köpenhamn förra veckan fick jag tips på ytterligare sex humoristiska författare av detektivromaner: Michael Bond, Joan Hess, Reginald Hill, Simon Brett, San Antonio och Kerry Greenwood. Möjligen är de svåra att hitta i Sverige men de är något att spana efter under besök utomlands eller på Amazon.

10 juli

Har återvänt från en vecka i Köpenhamn där jag bevistat en internationell konferens för humorforskare. Ja, humorforskning finns och den är seriös. Det bästa föredraget, menarjag, hölls av den norske professorn Sven Svebak som gjort en studie på 48 personer med svår, livshotande njursjukdom. Hans resultat blev häpnadsväckande nog att den faktor som bäst predicerade för överlevnad i sjukdomen (vid en uppföljning efter två år) var sinneför humor. Varken rökning, övervikt, ålder, kön, utbildning eller någon annan faktor hade lika stor betydelse som om man hade sinne för humor eller inte.

Som professor Svebak och andra forskare påpekade är det inte skrattet som har så stor betydelse. Det viktiga är att människan känner glädje. Som jag skriver i min bok Det goda skrattet kan glädje komma från många håll: trädgårdsarbete, barn, barnbarn, musik, god mat, goda böcker och mycket mer.
Berättar humorforskare roliga historier för varandra i varje paus? Nej, men några historier fångade jag upp:
I fängelset hade alla roliga historier berättats flera tusen gånger så för att spara tid hade de intagna börjat numrera dem. "Nummer 67!" Skratt. "Nummer 52!" Skratt. "Nummer 41!"En av fångarna började skratta som tokig. "Vad är det för fel med dig?" frågade någon. "Jag hade aldrig hört den förut!" (berättat av en estnisk forskare som talade om humor i det sovjetiska Estland).
Hur vet man att en finne är extrovert eller inte?
 Svar: Om han stirrar på dig och inte i bordet är han extrovert. (Berättat av en kvinnlig tysk forskare som måste ha träffat många mycket tystlåtna finnar. Och vem har inte det).
Men man borde förstås inte mobba finnar eller några andra grupper genom att skämta med dem. Ändå är detta så vanligt och vi lärde oss att i Danmark är det människorna i Århus som blir utsatta medan på Färöarna är det befolkningen i Klagsvik (Färöarnas största ort efter Torshavn). Och i USA verkar det fortfarande vara polackerna som man driver med liksom när jag bodde i USA för flera decennier sedan. Hur många polacker behövs för att tvätta en bil? Tre. En som kör bilen fram och tillbaka och en på varje sida som håller i en borste.

26 juni

Läste du Dagens Nyheter i går? Vetenskapsredaktionen publicerade en artikel där man skriver att jordgubbar är supernyttiga bär som innehåller 380 antioxidativa ämnen, ämnen som kan hjälpa till och förebygga t ex cancer, diabetes och hjärtkärlsjukdomar. Ekologiskt odlade jordgubbar är nyttigare än andra jordgubbar och jordgubbar med hög C-vitaminhalt har högre cancerhämmandeeffekt än andra. Forskarna tror att C-vitaminet arbetar tillsammans med andra ämnen i jordgubben men man vet ännu inte vilka ämnen det handlar om. Den här tiden ska vi alltså äta så mycket jordgubbar som kassan tillåter. Om bara några veckor kan vi frossa på färska blåbär. Enligt det amerikanska jordbruksdepartementet ligger blåbär högst på listan över nyttiga bär. Björnbär, tranbär och hallon är också hälsobär.

25 juni

Har gjort en liten midsommarresa i Mellansverige. Överallt kunde man se gråbruna häggar liksom täckta av en tunn slöja. Det är häggspinnmalen som härjar bland träden. Inte bara häggarna har drabbats, närstående slånbuskar har fått besök av samma fjäril. Angreppen är inget som dödar träden och buskarna men spinnmalens härjningar ger landskapet ett trist utseende och givetvis påverkas produktionen av häggbär och slånbär som kanske är viktig föda för ett antal insekter.

19 juni

Varje morgon går jag en runda i trädgården. I år har bladlössen har slagit till. På topparna på Gyllenkroks Astrakan är de späda bladen fulla med löss på undersidan, Gul Richard är också drabbad. Men störst är luskolonin på plommonträdet Reine Claude d´Oullins. När träden fortfarande är så små att man når överallt kan man peta bort bladlössen med fingrarna, eller spola dem med kallt vatten. Vill man använda ett kemiskt preparat är Pyretrum ett tillåtet medel, inte alltför starkt. Äpplen på träd kraftigtangripna av bladlöss blir gärna små och deformerade.
Mitt älskade Maglemerträd har nästan inga bladlöss än så länge men där har istället spinnmalen slagit sig ned och jag drar bort täta vävar som hyser pigga larver hungriga på äppelblad. Maglemerträdet planterades i fjol och går allt bra kommer blir det några äpplen på trädet i år. Grannen Gyllenkroks Astrakan är lika ungt men den bär också flera kartar stora som pekfingernageln. Vi hade en kall period i maj och många fruktade att det skulle bli dåligt med befruktningen. Kanske kunde inte så många honungsbin vara ute och flyga på grund av kylan men vildbin och humlor kan också sköta pollineringen.


16 juni

Hur var det nu med Strindberg? Var han så duktig på att känna igen människor? Den som vet något om detta kan väl skriva till mig. Jag misstänker att han var prosopagnostiker. Många ansiktsblinda tittar på munnen hos den människa han talar med och så gjorde även den store författaren. Här är ett utdrag ur En blå bok där han själv talar han om sitt svaga minne för ansikten: "När jag talar med en människa ser jag alltid på munnen och omväxlar med blicken. Jag har känt en man i tjugu år, men vet inte om han har tänder i munnen; och det finns bekanta män som jag på avstånd inte kan uppge om de bära skägg eller ej; särskilt gällande mustacher."

Författaren skriver också i det här sammanhanget om att det är svårt att beskriva ansikten: ”Ehuru jag som författare skildrat väl ett par tusen individer, minns jag icke att jag tecknat ett ansikte annat än som karrikatyr. En skön kvinnas ansikte kan man icke skildra, ännu mindre ett barns. Det börjar och slutar med ögats uttryck eller munnens, eller bådas."


12 juni

När man läser världslitteraturen hittar man den ene ansiktsblinde författaren efter den andre. Alexander Solsjenitsyn berättar i sin självbiografiska bok "En kalv med eken stångades" att han har ett svagt minne för ansikten. Mycket tyder på att Lewis Carroll och Vladimir Nabokov var ansiktsblinda. Vem var Bo Balderson? Ett stalltips är att han ska sökas i de ansiktsblindas skara. När Balderson låter statsrådet säga följande i Statsrådets klipp visar han en kännedom om hur svårt det kan vara att föreställa sig ett ansikte: "Och det är ändå mindre risk att han avslöjar dig. Du behöver bara ta av dig glasögonen så känner ingen igen dej. Ditt ansikte liksom bara löses upp och försvinner. Hela din personlighet och karaktär sitter faktiskt i glasögonen. Om jag blundar och försöker komma ihåg hur du ser ut, så är glasögonen det enda jag minns. Allt det andra blir blankt och grått som ett duschförhänge i ett kommunalt badhus."


11 juni 

Läser Allas självbiografi av Gertrude Stein och kan inte bestämma mig för om det är mödan värt. Stein skriver meningar som ofta följer varandra utan särskiljande punkt eller komma, läsaren får gissa sig till var en mening slutar och en annan börjar. Hon upprepar sig och upprepar sig. Ordmassorna väller fram över nästan 300 sidor. Ganska ofta levererar Stein absurda påståenden som får läsaren att skratta till. Hör här:


Det enda som skiljer människan från djuren är att människan kan räkna pengar.
Jag är jag för att min hund känner igen mig.
Vi tror att allt tar lång tid och det gör det ju. Om saker och ting inte tar tid blir livet alltför kort.
Av hennes text drar jag slutsatsen att Gertrude Stein var ansiktsblind. Så här skriver hon om sin två år äldre bror som hon ständigt höll ihop med under barndomen och ungdomen: 
"Jag minns första gången vi var skilda åt en längre tid från varandra. Han hade åkt jorden runt med en rik kusin som man måst skicka ut på en resa och vi hade inte sett varandra på över ett år och jag for till Antwerpen och där skulle vi sammanstråla. Jag minns hur orolig jag var för att jag inte skulle känna igen honom när jag såg honom. Trots allt kan man ju aldrig komma ihåg i vart fall kan inte jag det hur någon som någon verkligen känner egentligen ser ut och därför när man ser dem kanske man inte känner igen dem. (...) Nåväl när jag såg min bror blev det en överraskning men jag var ändå säker på att det var min bror."

Här skriver Stein om en väninna: " Jag minns att Fanny Butchers ögon var bruna, kanske är de inte det, och jag mindes henne väl men när jag träffade henne tja jag kommer ju aldrig riktigt ihåg men jag tyckte ännu mer om henne. Det är rysligt svårt att komma ihåg."
Stein tyckte om att köra bil. Hon tyckte också om att skriva brev, gå ut och gå, titta på tavlor, flyga, läsa detektivromaner och att köpa nya skor. Nya kläder var hon mindre förtjust i:
 "Jag tycker mycket om nya skor, jag bryr mig inte så mycket om nya kläder, jag måste låta dem hänga länge innan jag kan ta dem på mig men jag gillar verkligen nya skor." 
Kanske hade hennes lilla hund svårt att känna igen matte i en ny klänning och vem var hon då?
Boken (som översatts av Görgen Antonsson) slutar med den här meningen: "Det är ju helt naturligt, kanske är jag inte jag även om min lilla hund känner igen mig men hur som helst tycker jag om vad jag har och så är det då i dag."

8 juni 

När jag googlade på ”ansiktsblindhet” för ett par månader sedan blev det 66 träffar. I dag fick jag 434 träffar. Det kan bara betyda att begreppet ansiktsblindhet håller på att bli känt i Sverige. Men det är långt kvar tills ansiktsblinda möts av förståelse från alla håll. 
Svenska Dagbladet hade nyss ett uppslag med en välskriven artikel om ansiktsblindhet och någon vecka senare ytterligare ett uppslag där författaren Inger Frimansson ”kommer ut” som ansiktsblind. Tidningen publicerade samtidigt många brev från ansiktsblinda läsare. En av dem lämnar det här goda tipset: Spela in den tv-film du vill se. Då kan du stoppa filmen när du behöver fråga eller tänka efter vilken person som just nu är i rutan.
På sin hemsida publicerar också Svenska Dagbladet läsarnas spontana kommentarer. Ungefär hälften av dessa kommentarer är av sorten ”så skönt att tidningen tar upp detta, nu förstår jag mitt problem”. Men några kommentarer är tyvärr av det misstrogna slaget, man tror inte på diagnosen.



7 juni

Vi har så många datorvana människor i landet. Kan inte någon starta en chattsida för ansiktsblinda svenskar?

5 juni

Äppelblomningen har varit fantastisk i år. Eftersom också rönnarna blommar behöver vi inte frukta att det ska bli en svår höst med rönnbärsmal.

3 juni 

Zadie Smith är en internationellt känd författare. Hennes första bok, som blev en enorm framgång, var Vita tänder. Nu har hon kommit med en ny bok, Om skönhet, och kommer till Sverige för att marknadsföra den. Hela tiden längtar hon hem till sin trädgård i i norra London. Så här säger hon mot slutet av en stor intervju i Svenska Dagbladet 3 juni 2006:
 ”Det är en väldigt speciell känsla att leva med ett äppelträd, att få se det blomma, få äpplen, tappa äpplen, dö och sedan väckas till liv igen. Jag har aldrig varit med om det tidigare”. 


tillbaka till noterat